ny månad – nytt liv

I går såg jag första omgången av andungar! Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser dem … det är lika roligt! De här har säkert varit ute nå’n vecka eller så, men som sagt, första gången jag såg dem. Det var två gruppen. En and-mamma hade åtta, och den andra fyra. Det såg så roligt ut med den lille som stod upp och försökte flaxa med “vingarna”.

Det är 1:a juni i dag, och det ser ut att bli en underbar dag. Juni känns fint, medan allt fortfarande är saftigt grönt och innan värsta hettan och fuktigheten kommer.

I juli ska jag få besök av min vän från Sverige. Första gången på tolv år som någon kommer och hälsar på. Hon är en barndomskamrat … vi har känt varandra se’n vi var, elva, tolv år. Det ska verkligen bli roligt! Hoppas det inte är alltför odrägligt varmt och fuktigt. Här är det luftfuktigheten som är värst. Man skulle kunna tro att i en kuststad, som den här, borde det vara väldigt blåsigt, men under sommarmånaderna har vi ingen vind alls. Utom under stormarna, förstås. Vi brukar alltid få “sluttampen” på alla orkaner de har i USA. Oftast är det inte så farligt, men vi har haft en del riktiga fulingar.

 

Långsamt

DSC_9843Våren har inte direkt varit explosionsartad här. I dag var det 10ºC och regn. De blommor man ser är mest i planteringar nere på sta’n.

Så här såg äppelknopparna ut härom dagen, så de lär nog vara i full blom i morgon. Kanske.

Det är i alla fall grönt och fint, och jag märker hur jag tar många fler bilder nu, jämfört med när allt är gråbrunt.

DSC_9801Kanadagässen är tidigt ute med sina små luddiga barn. Jag räknade in fjorton stycken när jag tog den här bilden — fördelat på två föräldrapar.

Man skulle kunna tro att Kanadagås skulle vara Kanadas nationalfågel, men så är det inte … det är Lommen. Sveriges är Koltrast. Det var nå’n omröstning förra året, för det var några som tyckte att det borde vara någon annan fågel, men Koltrasten vann överväldigande.

Hörde på vädret att de förutspår en varmare sommar än vanligt, med hög luftfuktighet. Det sistnämnda är vad som plågar mig mest. Jag är dålig på att hantera värme över huvudtaget, men när det är 98% luftfuktighet blir det rent outhärdligt. Vi flyttade hit i november 2008, så när sommaren kom 2009 fick jag en chock. Det är som att ha en varm, blöt filt över sig hela tiden. Vi har inte luftkonditionering här.

DSC_9798Det är gott om maskrosor. Dessa solar i  gräset … de ser ut som smilies.

Återkommer när jag har nå’t vettigt att skriva om 🙂

nytt kort

I dag kom mitt nya Permanent Resident Card (=Green Card). Det tog sin rundliga tid, mest på grund av ett slarvfel av mig. När vi gifte oss tog jag min mans efternamn, och jag måste ju ha samma namn på kortet som i mitt svenska pass.

Förra gången jag fick ett nytt kort (för att det gamla hade gått ut), var det en lång procedur att få ut det. Jag måste personligen infinna mig i den federala byggnaden här — bara att komma in där, få en namnskylt hängande om halsen, var en liten vetenskap i sig självt. Sedan fick jag skriva under flera dokument innan jag fick ut kortet.

Det kontoret är nu stängt och flyttat till provinsens huvudstad Fredericton, och jag var helt inställd på att åka dit för att hämta ut kortet. I stället dök det upp med vanliga posten och jag behövde inte skriva på någonting! De måste ha förenklat sina procedurer, och det är ju alltid positivt.

Nu när det är fixat, kommer vi förmodligen att åka till Calais, ME och göra lite “cross-border-shopping”. Inte för att vi behöver något, utan mest för att det är kul. Det tar bara en timma att köra till gränsen. Något jag alltid köper på mataffären där är Caesar dressing (Cardini’s). Den finns inte här — det finns många andra märken, men inte den. Jag gillar verkligen Caesar sallad. Med eller utan kyckling.

Calais, Maine är en mycket liten stad. Där finns en mataffär, Hannaford’s, Walmart och McDonald’s. Vill man verkligen shoppa loss ordentligt får man åka till Bangor, och det är längre. Det måste nästan inkludera en övernattning.

att lyckas i USA (!)

För ganska många år sedan, (jag inser just att det måste vara mer än åtta år se’n för vi bodde inte här i Saint John)  delade en svenska jag hade på Facebook en länk till en svensk TV-serie hon hade tittat på online.

Den hette “Svenskor som lyckats i USA”. Jag glömmer aldrig den titeln, för min första tanke, innan jag ens hade börjat titta, var *lyckats … vad innebär det egentligen?*

Jag tittade på två avsnitt och kände mig lätt illamående hela tiden. Det här var alltså svenska kvinnor, som på ett eller annat sätt fått tag på rika, amerikanska män och levde nå’n form av lyxliv där. Det må  väl kanske vara hänt, men de gav alla (jag tror de var fem) intryck av att inte ha några andra intressen utom att spendera makens pengar. Eventuellt också plastikoperationer och piercingar i den genitala regionerna av kroppen.

En av dem verkade trots allt lite hoppingivande; hon var fastighetsmäklare på Manhattan. Hon och maken hade en condo på Manhattan, men även ett hus utåt The Hamptons-hållet. När det visade sig att hon hade en heltidsanställd kock för sina hundar, då tappade jag hoppet om henne också. Varje morgon gav hon kocken instruktioner om hundarnas diet för de led tydligen av alla möjliga allergier.

De här damerna pratade bruten svenska när de blev intervjuade under showens gång. Efter första avsnittet tyckte jag det var lite märkligt att alla verkade komma från stockholmstrakten (dialekten), så jag frågade hon som delat länken. Visade sig att bara en av dem kom från Stockholm — tydligen hade de inte bara plockat upp nå’n slags amerikansk “brytning”, men även Stockholms dialekt, trots att de kom från Borås och alla möjliga ställen runt om i Sverige.

Man fick se lite av männen också, och det var rätt uppenbart att de hade dessa svenskor som “trophy wives”.

Jag tyckte det var ett rysligt program. Hoppas showen blev nedlagd och aldrig  visas igen.

Foto-promenad nere på sta’n

Vi fick lite bättre väder i förrgår, det var 21º och solsken. Bestämde mig för att ta med mig kameran och sticka ner på sta’n. Jag har alldeles för lite bilder av själva stadskärnan, som jag tycker så mycket om.

DSC_9568Min man hade en del ärenden att fixa med, så han släppte av mig vid King’s Square. Tog en bild av parken bara för att visa hur lite grönska vi har här. Man ser också gamla Tingshuset som nu är tomt. De har byggt ett nytt betongkomlex med blanka fönster — det tar upp ett helt kvarter. Nu vet ingen hur det blir med gamla Tingshuset, ingen vill pytsa in pengarna det skulle kosta att restaurera det. Synd, om de river det, för det är historiskt. Det finns en fantastiskt vacker spiraltrappa där inne. Jag var in där en gång och frågade om jag fick ta bilder av den och det fick jag.

courthouse_staircaseDSC_9590Största delen av bebyggelsen är rött tegel. Den gamla delen, som man lyckats spara, kallas Heritage area, och man ser på gatuskyltarna att man är där, för de är annorlunda än de vanliga, gröna. Det är rätt blandad bebyggelse i Saint John, som man kan se lite grand av här.

DSC_9589

Det höga huset i betong, är Bell Building (telefonbolaget), och under är ett hyfsat stort shopping-center. Om man tittar riktigt noga, till höger i bakgrunden på den här bilden, ser man vad som kallas Stone Church. En av de otaliga kyrkorna i sta’n. Den är Anglikansk och den enda i gotisk byggnadsstil.

Om jag går ut på balkongen här hemma och räknar alla kyrkobyggnader jag kan se så tror jag det är tolv, och då får man ta i beaktande att vi inte har utsikt ner till sta’n.

Jag frågade min man hur det var när han var ung, om det var 50/50 mellan Katoliker och Protestanter. Det var det inte, han trodde det var 30/70 här i sta’n. I provinsen (New Brunswick) var det nog 40/60. Alltså; den lägre siffran för Katoliker. Hur det är nu vet jag inte. En gång i tiden fanns det en väldigt livaktig, Judisk församling här, men nu finns bara trettio familjer kvar. Det finns dock en kombinerad synagoga/museum på Leinster Street. Det får bli en separat post.

DSC_9594Jag valde att vandra Germain Street, bort mot nya terminalen för kryssningsfartygen. I början är det en affärsgata, med många små gränder, mysiga kaféer och restauranger.

DSC_9607Längre fram blir det mer ett bostadsområde med “townhouses” … väldigt gamla hus som har renoverats varsamt och är jättefina. De kostar en fin slant också.

DSC_9597Traditionellt kyrktorn på Trinity Anglican, Germain Street.

Jag hade bara ett objektiv med mig, annars hade jag tänkt ta mera byggnadsdetaljer, som till exempel “gargoyles”. Slog mig just nu att jag inte visste vad gargoyle är på svenska så jag slog upp det. Blev inte mycket klokare, för det var ett ord jag aldrig sett förut:

SKRÅPUK (!)

 

Jag vill gärna inbilla mig ibland att jag kan alla svenska ord, men här fick jag på näbben 🙂

gargoyle

DSC_9631Hur som helst, så kom jag fram till nya terminalen, som för övrigt heter Diamond Jubilee Terminal.

 

handskrivning

I hela mitt liv har jag känt mig missnöjd med min handstil. Jag är vänsterhänt, men ingen har försökt tvinga mig att skriva med höger. Började skolan 1962, och vi tränade välskrivning, ibland med ett linjerat papper under, för att få “rätt” lutning på det hela. Min handstil var förmodligen okay, det var bara jag som inte tyckte den var tillräckligt vacker. Senare försökte jag imitera andra, som jag tyckte hade snygg stil. Det enda det resulterade i var att jag helt tappade min egen skrivstil. Inte blev det bättre av att jag lärde mig stenografi och jobbade med det under många år.

I mitten av nittiotalet kom Internet in i bilden, och sedan dess har jag knappt skrivit en rad för hand. Epost och text-meddelanden tog över. När jag försökte skriva fick jag kramp i handen, eftersom alla de små musklerna var helt otränade.

Några bekanta på Facebook har tydligen ett visst intresse för reservoirpennor. Vi pratade om det, jag sa att det var inget för mig eftersom jag är vänsterhänt. Jag kom ihåg hur jag hade provat mammas reservoirpenna när jag var ung, och det blev bara ett enda klet av det hela.

Nu fick jag reda på att utvecklingen sannerligen gått framåt på det här området, och jag blev jättesugen att prova. Köpte mig en Cross reservoirpenna. Jag har några Cross pennor sedan förut, jag är väldigt lojal mot mina märken, och dessutom så är det hög kvalitet.

fountain_finenibVilken underbar överraskning! Jag hade planerat att köpa snabbtorkande bläck, som de säger ska vara bra för vänsterhänta, men det behöver jag inte.

Nu behöver jag bara en brevvän! 🙂 Jag har hört att ungarna i skolan nu för tiden inte får lära sig skrivstil. Vet inte hur sant det är … jag tycker det låter lite märkligt, men kanske är det så. I så’na fall skulle ju inte en ung person kunna läsa vad jag skrivit.

Hallå!

DSC_9220I dag fick jag äntligen en bild på säsongens första murmeldjur! Är de inte för näpna! 🙂

Jag visste var utgången till hålan var, så jag har hållit koll, de gånger vi varit förbi där. Det finns gott om murmeldjur här — till och med här nedanför huset vi bor i, på gräsmattan, brukar det vara en del hål. Ibland har jag slängt ner jordnötter, då jag sett att de är ute, sent på eftermiddagarna.

DSC_9235Ett par bläsänder har anlänt … de har varit i dammen några dagar, men hela tiden utom räckhåll för min kamera. I dag blev det lite bättre. Det här är alltså en “American Wigeon”, i motsats till “Eurasian Wigeon”. De sistnämnda är de bläsänder vi har hemma i Sverige.